Över 100 000 svenskar är drabbade av prostatacancer, och nästan alla har en sak gemensamt – de upptäckte det av en slump. Ändå drar sig många för att kolla upp sig. Håkan Florin på prostatacancerföreningen i Värmland berättar varför du borde göra tvärtom. 

Håkan Florin hade ätit blodtrycksmedicin i över 20 år när han i början av 2011 besökte sin vårdcentral för att göra en rutinkontroll av blodtrycket. Väl där möttes han av en ny läkare, som vid sin första kontakt med sin nye patient ville ta några blodprover. Och när blodprover ändå skulle tas passade Håkan på att fråga om han kunde få lämna ett prostataprov. 
– Hade jag inte frågat efter det, eller om läkaren hade varit tveksam till att göra det, då hade jag inte suttit här nu. Då hade jag kanske haft två eller tre år kvar att leva. Läkaren ringde nämligen efter en vecka, och det var då min cancerresa började.
Det så kallade PSA-provet visade nämligen spår av äggviteämnen i blodet, som var ett tecken på att något inte stod rätt till med Håkans prostata. 
– Det är i första hand en indikation på att något är fel, det skulle också kunna bero på till exempel urinvägsinfektion. För mig innebar det att jag fick en remiss till urologen, för att sedan göra nya undersökningar och ta cellprover. Och när jag fick de resultaten visade det sig att jag hade cancer.

Håkans cancer bedömdes ha medelhög risk och han ställdes mellan två alternativ; strålbehandling eller operation. 
– För mig var det ett enkelt val att operera. Allra helst hade jag sett på när de kasta bort den, jag vill inte ha någonting i mig som ligger och gror. Visst kan det finnas lite problem med biverkningar efter en operation men det var sekundärt för mig. Det viktiga var att få bort cancern.

Efter att Håkan opererat bort sin prostata väntade regelbundna kontroller för att se att cancern var borta. Värdena såg bra ut och i takt med att tiden gick sänktes frekvensen mellan återbesöken. Men när Håkan efter två år av felfria tester skulle övergå till att undersökas en gång om året visade provsvaren något annat.
– Jag hade ju läst på så otroligt mycket om det här, så jag förstod direkt vad det innebar. Jag hade fått ett återfall. Efter det strålades jag 35 gånger hösten 2013, och sedan dess har mina värden varit bra, säger Håkan, och fortsätter:
– Jag tror att jag vann över cancern då, och i dag känner jag mig trygg. Jag kommer inte att dö i prostatacancer. Skulle jag mot förmodan få ett nytt återfall finns det ändå så pass mycket bra bromsmediciner nu att jag skulle hinna dö av något annat. Tanken är att de ska kolla mig i fem år till, men de kommer att få göra tester på mig så länge jag lever och är någorlunda pigg, om jag så ska behöva betala det själv.

Håkan Florin

Att man ska testa sig för sin prostata är nämligen något som Håkan Florin brinner för. Efter att han gjorde sin operation började han engagera sig i Prostataföreningen Värmland, där han i dag är ordförande. I dag är han pensionär, men någon större vila blir det inte tala om då det ideella arbetet i föreningen med råge överstiger heltid.
– Det här är mitt liv, det är det jag har vigt mig åt. Jag gör vad jag kan för att den här frågan ska få uppmärksamhet. 200 personer dör i prostatacancer varje månad. Vi samlar in pengar som går till forskning och utbildning, men bedriver även opinionsverksamhet för att prostatacancern ska få mer uppmärksamhet och för att regelbundna prostatakontroller ska bli något som alla män gör, säger Håkan, och fortsätter:
– I dag är det mycket av en socioekonomisk fråga. De välutbildade har koll och tar regelbundet sina PSA-prover. Men killarna på verkstadsgolvet, de går inte till doktorn om det inte är så att de har akuta smärtor och knappt kan gå. Och då är det ofta för sent. För om det är något jag lärt mig under de här åren så är det att nästan alla som får prostatacancer har upptäckt det av en slump.

Vad många inte känner till är hur okomplicerat och lättillgängligt ett prostataprov är. Allt som behöver göras är att kontakta sin vårdcentral och säga att du vill göra ett PSA-prov .
– Jag brukar säga att om man är över 45 år men aldrig har kollat sig, då ska man göra det så fort det bara går. Har man det dessutom i släkten kan man gott och väl göra det redan när man är 40. Förra året var det 10 276 personer som fick diagnosen, och i Sverige är det runt 100 000 personer som lever med den. Det är alltså en vanlig sjukdom, mycket vanligare än många tror.

Prostatacancerföreningen driver också kampanjen Mustaschkampen, vars blåa logotyp i form av en mustasch uppmärksammas över hela landet i november varje år. Mustaschkampen ska dock inte blandas ihop med det internationella initiativet Movember, menar Håkan:
– Mustaschkampen uppstod faktiskt just som ett alternativ till Movember. Där var det två gubbar i Australien som kom på att de skulle odla mustasch i november för att samla in pengar till testikel- och prostatacancer, vilket sedan slog igenom i hela världen, säger Håkan, och fortsätter:
– Problemet är bara att pengarna går till London eller Australien, och att det är väldigt dåligt kontrollerat var pengarna sedan hamnar. Då är det mycket bättre att hålla i pengarna och ge stöd på hemmaplan. Prostatacancerföreningen har 90-konto och lyder under Svensk Insamlingskontroll, vilket fungerar som ett kvitto på att inga pengar försvinner på vägen och att pengarna används på ett så bra sätt som möjligt.

TEXT: MAGNUS CARLSSON